Konsten fick henne att känna frihet

Louise Carmvall känner sig fri när hon är utomhus. Foto: Lisa Selander

Från att ha arbetat inom försvarsmakten och bli utbränd, till att välja att leva som hemlös och känna frihet. Idag är Louise Carmvall konstnär och har gjort en dokumentär om sina upplevelser.

– Det är jättestökigt i min lägenhet, jag brukar vilja ha ordning när jag målar och är kreativ men jag har inte hunnit städa, säger Louise Carmvall.

Lägenheten är fylld med tavlor som hänger på, eller står lutade mot, väggarna. Många av tavlorna har Louise Carmvall målat själv. Ett stort tyg med en bild på den hinduiska guden Ganesha hänger på väggen. Hon frågar om det går bra att hon tänder en rökelse. Den kryddiga doften sprider sig i rummet.

Louise Carmvall är uppvuxen i Växjö men bor idag i Stockholm. När jag träffar henne har jag svårt att föreställa mig att hon för bara några år sedan arbetade inom försvarsmakten. Med hennes eldröda hår, färgglada kläder och drömfångare som smycke.

Louise började inom försvaret när hon var 21 år och arbetade där i sju år som projektledare och travel manager.

– Från början hade jag alla fel man kan ha, jag var en ung kvinna som aldrig arbetat inom försvaret innan. Jag stämde in på alla fördomar en kunde ha inom försvaret, säger Louise Carmvall.

Louise arbetade på reseavdelningen och fick ansvar för ett miljonbesparingsprojekt angående reseavtal. Hon föreslog en organisation som skulle kontrollera resor som gjordes inom försvaret.

– Jag fick verkställa organisationen själv. Helt plötsligt hade jag dels mitt egna årsjobb plus årsjobb för tre andra personer på mig också. Jag kunde jobba från åtta på morgonen till halv tolv på natten.

En morgon i augusti 2011, när Louise stod på badrumsgolvet kände hon plötsligt inte sina fötter. De var helt bortdomnade. Nästa dag kom smärtan. För Louise blev det en mardröm att bara gå till affären. Trots detta fortsatte hon att gå till jobbet som vanligt.

 – Jag minns att jag kunde vakna av att det brände i fötterna bara för att mitt lakan låg på tårna, säger hon.

Louise trodde att det skulle gå över men efter ett helt år med smärta i fötterna sökte hon hjälp och kom in på en stress- och rehab klinik.

– Jag fick lära mig gå igen.

Trots att Louise hade kronisk smärta i fötterna fortsatte hon att arbeta inom försvaret. När den nya organisationen var på plats år 2013 anställdes en chef plus tre personer till för att göra det arbete som Louise gjort helt själv under de senaste åren.

– Jag hade inte förstått att smärtan i fötterna hade med stress att göra för att jag jobbat omänskligt mycket, säger Louise.

Smärtan i fötterna försvann först efter tre år. Louise Carmvall bestämde sig då en dag för att förändra sitt liv. Hon sa upp sig från försvaret i augusti 2015 och startade ett eget företag som konstnär.

Konstnären Louise Carmvall. Foto: Lisa Selander
Konstnären Louise Carmvall. Foto: Lisa Selander

– Jag fick komma ut som mig själv, jag hade bara gått i någon annans karriärskor innan det. Jag fick klippa navelsträngen både med jobbet och med en del vänner.

Louise reste till Kalifornien samma år, där hennes dokumentärfilm ”Barfotabarn” blev till. Den handlar om konstnärens tid i Ocean Beach i Kalifornien, där hon bara några dagar efter att ha landat träffade Jermey. Jermey levde på gatan som hemlös och Louise bestämde sig för att bo utomhus med honom.

Jeremy bodde på en klippa vid havet och ägde en sovsäck och lite kläder. Första natten sov de på klipporna tillsammans. Under bar himmel. Ljudet från havet som vaggade dem till sömns.

– Allt Jermey hade var frihet. Allt jag ville ha var frihet. Vi kom från helt olika världar.

Louise stannade i Ocean Beach i tre månader. Det fanns aldrig en bestämd plan att göra en dokumentär om hennes möten och upplevelser på gatan, utan hon bestämde sig bara för att ta upp filmkameran och dokumentera.

– Jag har aldrig sovit så gott som när jag sov direkt på asfalten med en sovsäck. Jag som gått runt med smärta så länge och bara stressat, det var så befriande att inte ha några materiella ting, säger konstnären.

För Louise kändes det helt naturligt att flytta ut och bo med hemlösa.

– Jag har sällan förutfattade tankar om andra människor. Det fanns aldrig en gräns för mig att inte prata, krama eller umgås med någon. Jag ser alla människor som bara människor.

Med dokumentären ”Barfotabarn” vill Louise Carmvall försöka bidra till mer öppenhet mellan människor. Hon vill berätta om hennes egen frihetskamp och ge inspiration till förändring. Dokumentären ligger just nu på klippbordet och har en framtagen trailer, projektplan och budget. Konstnären samarbetar med produktionsbolaget ”Kentsdottir Art & Productions” och de söker fler samarbetspartner att samverka med.

– Du kan förändra ditt liv på en dag!

Och jag tror henne verkligen när hon säger det.

Lisa Selander