Insändare: Jimmie Åkesson & Stefan Löfvén

Kommer de gå ihop?

Detta hörs knappast i etablerade svenska medier men… Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har möjligheter att bygga majoriteter tillsammans och Socialdemokraterna hade inte längre behövt Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

 

Sverigedemokraterna röstar oftast för Alliansens förslag, det talar för att de inte kommer göra det om det blir en framtida alliansregering. Alliansen kommer i detta möjliga fall tvingas regera med ett begränsat utrymme, minst lika begränsat som Socialdemokraterna tvingas regera med.

Jag menar om vi ska snacka om utrymmet för reformer, inte några pengar i statsbudgeten utan om en regerings möjlighet att få igenom sin politik i riksdagen. För nuvarande regering har det reformutrymmet varit begränsat minst sagt. Så varför skulle det utrymmet vara större för Alliansen om de skulle vinna 2018?

Med största sannolikhet kommer det viktigaste i ett Alliansens framtida valmanifest kretsa kring att sänka trösklarna på arbetsmarknaden – genom åtgärder för fler enkla jobb. Detta beskriver Socialdemokraterna som ett mot den så kallade svenska modellen. Är det inte så att detta i grunden är en konflikt mellan de på utsidan och insidan på arbetsmarknaden? Vad kommer politiken att göra? Kommer den enbart skydda de som redan är inne på arbetsmarknaden, eller ska den även gör det enklare för fler att få ett första jobb?

Kommer de bli övergivna av Socialdemokraterna?
Kommer de bli övergivna av Socialdemokraterna?

I den ovannämnda konflikten har nuvarande statsministern Stefan Löfvén en allierad – Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna… Vare sig han vill det eller ej. Samma parti som Alliansen kommer vara beroende av för att få igenom sin politik i riksdagen.

För några veckor sedan debatterades jobbpolitiken i riksdagen, och Jimmie Åkesson stod tydligt på regeringens sida. Jimmie Åkesson sade då: ”Sänkta trösklar innebär i praktiken sänkta löner, subventionerade låtsasjobb, försämrad arbetsrätt och etablering av en permanent låglöneklass i det svenska samhället”. Sedan slog han fast att denna samhällsutveckling måste motverkas ”med kraft”.

En ganska så betydande del av Sverigedemokraternas väljarstöd kommer från samma grupper av LO-medlemmar som Löfvén försöker mobilisera, genom att tala om hotet mot den svenska modellen. Så det är väl knappast chockerande att Jimmie Åkesson låter som en LO-företrädare i just den debatten angående jobbpolitiken.

Men Sverigedemokraterna håller fortfarande på att växa in i det parlamentariska arbetet och partiet har väldigt starka skäl att nu bevisa för Alliansen att man är en pålitlig samarbetspartner. Varför? För att på så sätt bli insläppta i det politiska ”finrummet”.

En framtida regering med begränsad reformutrymme?
En framtida regering med begränsat utrymme för reformer?

Så, tillbaks till arbetsmarknadspolitiken och villkoren. Att skydda de på insidan av arbetsmarknaden ligger emellertid nära partiets kärna av välfärdsnationalism. Därför är det för mig svårt att se att Sverigedemokraterna på något sätt skulle vara beredda att överge sin ställning till dessa frågor, då menar jag på samma sätt som de tidigare bytt åsikt om vinster i välfärden.

Bilden av svensk politik träder fram, en bild där makten i regeringen skiftar. Jag tror att makten över de kommande årens kanske viktigaste politiska frågor ligger hos ”sossar” och ”SD:are”. De kommer blockera varenda försök att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden.

Även på den viktiga frågan om ett Nato-medlemskap står S och SD på samma sida – nej. Visserligen sade Jimmie Åkesson för några veckor sedan i en intervju med Expressen att han är öppen för en omröstning om Nato-medlemskap, men det är ju inget konstigt heller då folket ska avgöra saken i första hand – inte politikerna.

 

Daniel Johansson.